Ensamhets träningen är någonting jag har satsat på och verkligen ansträngt mig med!
För att ha hund så krävs det ibland att man måste lämna dem själva, ibland en väldigt kort stund och ibland lite längre.

Peppe fungerar kanon att lämna ensam. Billy tog det ett tag att acceptera att man faktiskt kan vara ensam hemma utan mamma.
När Peppe var liten så tuggade han sönder en framsida på en av mina underbara böcker (sagan om drakens återkomst) Och Billy har tuggat sönder en billig dörrmatta. Okey, inte så farligt. Då tar man bara ett steg bakåt i träningen. Done.

Idag gick jag över till min vän Anna i någon timme. Hundarna var lösa i lägenheten som vanligt.
Kommer in i lägenheten, en viss Billy ser väldigt skamsen ut och kryper vid blotta synen av mig. Han håller sig även ovanligt långt ifrån vardagsrummet. Vad kan ha hänt? Kikar in och får se ett hav av stoppning från min kära lädersoffa. Kollar på Billy igen, men han var snabb att lägga sig under mitt köksbord.

Inte lätt när mamma lämnar bebis hemma. Jag som tyckte att jag aktiverade honom så bra innan jag lämnade honom..
sånt som händer

Vad göra då?
Skaka av sig alls sin illska och ta fram nål, tråd och sivertejp.
Det är bara att ta ett steg tillbaka. Två steg fram, och ett steg bakåt